Kram till dig

Välkommen till min blogg, som vill försöka få Dig och Mig att må bra (fysiskt och psykiskt). Jag som står bakom bloggen är en kvinna i mina bästa år ;), konstnärlig, analytisk, socionomutbildad och kristen med mera. Jag bor i ett västerbottenshus på landsbygden i Västerbotten, tillsammans med min karl och våra två barn samt två katter och en hönsgrupp.

Jag såg en säl på läggdan idag

Kategori: Allmänt

I afton, när jag och vår femåring körde förbi vårt hus för att hämta hans åttaåringa storebror, såg jag någonting grått mitt på den stor vita läggdan (norrländska för åkern). Den liknade en stillasittande säl. Förvånat tittade jag dit ett par gånger, växelvis som jag såg på vägen. Vid ett tillfälle tyckte jag att det såg ut som om sälen hade vridigt på sitt huvud och såg mot oss.
 
Jag stannade inte bilen, eftersom vi var lite sena till Fritids. Under resten av vägen funderade jag, tillsammans med Max, över vad den gråa klumpen kunde ha varit. Jag sa till Max att det inte kunde ha varit en säl, eftersom sådana lever i och kring hav, men vi fantiserade ändå kring att det kanske hade varit en säl, som hade hoppat upp på en bil och åkt med till den läggdan, eftersom det hade varit en modig och äventyrlig säl, som hade velat se alla länder.
 
När vi kom fram till Fritids kunde jag inte låta bli att "busa" lite med en av fritidsfröknarna genom att säga: "Du kan aldrig gissa vad vi såg på läggdan nedanför oss!" "Nä, vaddå?", undrade hon. "En säl", berättade Max.
 
Jag förklarade att det hade sett ut som en säl, men att det ju inte hade kunnat vara det, men att jag inte kunde komma fram till vad det kunde ha varit. En sten borde jag ha lagt märke till tidigare gånger. Jag kör den vägen flera gånger per vecka. En smutsig snöklump vore inte heller rimligt. En björnunge... nä? 
 
När vi körde tillbaka hemåt saktade jag ned när vi kom till läggdan. Jag såg ingen grå klump någonstans och stannade bilen vid vägkanten för att söka en längre stund med blicken.
 
När jag då råkade titta mot den blå skylten alldeles framför oss, med byns ortsnamn i stora reflexlysande bokstäver, såg jag plötsligt en JÄTTESTOR uggla sitta på skylten! Den satt alltså jättenära, upplyst och tittade på oss med sina jätteögon. "Men kolla!!", utropade jag till barnen. "En uggla!!" Jag sträckte mig efter min mobil för att ta en bild, men den hann tyvärr flyga iväg. 
 
Jag tror inte att jag någonsin har sett en uggla tidigare. Och den här såg jag verkligen på nära håll. Det var häftigt, tyckte jag! Jag antar att den grå säl-liknande klumpen mitt på läggdan alltså hade varit en där stora ugglan. Kanske den hade hittat något att äta på snön.
 
När jag senare sms:ade min ena syster att jag hade sett en säl på läggdan, fick jag till svar (dikterat av hennes ofta ordvitsiga man); "En säl i vår by? Det är sälsynt." :)
 
 
Kram till Dig!

Ibland behöver man bullar

Kategori: mat, recept

Jag var SÅÅÅ SUGEN på hembakade bullar för några dagar sedan, så jag bakade för ovanlighetens skull en sats vetebullar. (Hade jag haft mer smör hade jag bakat dubbel sats när jag liks var på gång.)
 
 
Jag fann ett recept på Pinterest och fyllde hälften med kanel, socker och smör (kardemumma i själva degen) och hälften med även några chokladbitar och en hel del kakao och vanillinsocker. (Se recept nedan!)
 
De blev ljuvligt goda, särskilt de utan choklad i och när de var nybakade och fortfarande lite varma. Barnen hade gått och lagt sig och Micke och jag åt en av varje sort med kall mjölk till. Vad jag njöt!!
 
Självklart använde jag äkta smör istället för margarin, eftersom smör är hälsosammare och godare.
 
Hembakade bullar brukar allra oftast vara ett bättre alternativ för hälsan än fabriksgjorda bullar. Sådana brukar innehålla en hel del konstigheter (onaturliga aromämnen och färgämnen, margarin eller palmolja med mera). Jag tycker dessutom om att knåda degar. Det gör mig lite lycklig, av någon oklar anledning.
 
Här kommer receptet, hittat på bydiadonna.femina.se . Gå gärna in på hennes webblats för att få tips på fler olika fyllningar!
 
 
KANELBULLAR MED CHOKLAD

Tvinnade kanelsnurror, 40 st:


1 pkt jäst
150 gram smält smör
5 dl mjölk
1 1/2 dl socker
1/2 tsk salt
13-14 dl vetemjöl
1 ägg
2 tsk stött kardemumma

1 ägg till pensling
smält smör
extra socker (samma som i fyllningen)

Fyllning:
200 g smör
1 1/2 dl socker
2 msk kanel

Extra för den som vill smaksätta:
hackad mjölkchoklad, vaniljpulver

Smält smöret i en kastrull och häll i mjölken. Värm till 37 grader. Smula jästen i bunke och häll lite av degvätskan över jästen så den löses upp. Häll i resten och rör om. Tillsätt resten av ingredienserna och knåda degen. Har du en bakmaskin låt den köra i minst 5 minuter men för hand behövs det 10 minuter för att få en bra elasticitet. Låt degen jäsa i bunken i minst 45 minuter.

Dela degen i två delar. Kavla till i en rektangulär form, max 1 cm tjock. Blanda mjukt smör med socker och kanel. Ber på smörblandningen. Vik degen två gånger, dvs. en gång uppifrån och likadant nerifrån. Kavla några gånger för att få ut luftbubblor. Skär remsor ca 2 cm breda. Tvinna remsorna samtidigt som du snurrar ihop dem till en knut. Lägg kanelsnurrorna på en plåt med bakplåtspapper. Jäs i 30 min under en bakduk.

Pensla med uppvispat ägg och grädda mitt i ugnen i ca 8 minuter, 225 grader. Smält smör och pensla det på bullarna efter gräddning. Strö socker över. 

 

 Kram till Dig!

 

Grisar känner ångest när de gasas

Kategori: djurhållning

Nu har jag sett första och halva andra avsnittet av Henrik Schyfferts tv-program Köttets lustar. Jag har länge helst valt svenskt kött, för djurens skull, men efter att nu ha sett grisar gasas, i syfte att bedövas före slakt, och de påståtts känna både kemisk (p.g.a. gasens påverkningar på grisens hjärna) och troligen "psykisk" oro när de har förts in i ett utrymme med främmande grisar och andas in gas så att de kippar efter andan, så känner jag att...: Så ONÖDIG behandling av levande, kännande varelser. Man hade kunnat avliva dem mer direkt. Varför tillåter vi sådant, bara för att vi vill köpa billig mat och inte vill se... eller är så vana vid att det ska gå till så eller inte har haft tid över till att ordentligt ta reda på hur djuren, vars kött man äter, har haft det? (Jag anklagar mig själv lika mycket som andra.)
 
Jag vill hädanefter aldrig mer själv köpa kött från djur som inte har levt eller slaktats på ett, enligt mitt samvete, "okej" sätt. Det som jag känner är okej att köpa är till exempel älgkött och vildfångad fisk som dödats direkt vid uppkomsten (alltså får jag väl fånga dem själv... hm...). I övrigt blir det vegansk mat för min del, tror jag. Om någon bjuder mig på mat, så kommer jag att äta det, dock, men jag vill nog inte själv köpa kött från... ja, ni har nog förstått nu.
 
Suck! Denna värld... 
 
Argumentera med, ifrågasätt eller tipsa mig gärna gällande detta ämne, helst i kommentarer till detta blogginlägg, så att fler av bloggens läsare får ta del av era åsikter och råd! (Gör det, dock, på.ett respekterande och schysst sätt!)
 
Kram till Dig ...och alla djur!