Kram till dig

I afton, när jag och vår femåring körde förbi vårt hus för att hämta hans åttaåringa storebror, såg jag någonting grått mitt på den stor vita läggdan (norrländska för åkern). Den liknade en stillasittande säl. Förvånat tittade jag dit ett par gånger, växelvis som jag såg på vägen. Vid ett tillfälle tyckte jag att det såg ut som om sälen hade vridigt på sitt huvud och såg mot oss.

 

Jag stannade inte bilen, eftersom vi var lite sena till Fritids. Under resten av vägen funderade jag, tillsammans med Max, över vad den gråa klumpen kunde ha varit. Jag sa till Max att det inte kunde ha varit en säl, eftersom sådana lever i och kring hav, men vi fantiserade ändå kring att det kanske hade varit en säl, som hade hoppat upp på en bil och åkt med till den läggdan, eftersom det hade varit en modig och äventyrlig säl, som hade velat se alla länder.

 

När vi kom fram till Fritids kunde jag inte låta bli att "busa" lite med en av fritidsfröknarna genom att säga: "Du kan aldrig gissa vad vi såg på läggdan nedanför oss!" "Nä, vaddå?", undrade hon. "En säl", berättade Max.

 

Jag förklarade att det hade sett ut som en säl, men att det ju inte hade kunnat vara det, men att jag inte kunde komma fram till vad det kunde ha varit. En sten borde jag ha lagt märke till tidigare gånger. Jag kör den vägen flera gånger per vecka. En smutsig snöklump vore inte heller rimligt. En björnunge... nä? 

 

När vi körde tillbaka hemåt saktade jag ned när vi kom till läggdan. Jag såg ingen grå klump någonstans och stannade bilen vid vägkanten för att söka en längre stund med blicken.

 

När jag då råkade titta mot den blå skylten alldeles framför oss, med byns ortsnamn i stora reflexlysande bokstäver, såg jag plötsligt en JÄTTESTOR uggla sitta på skylten! Den satt alltså jättenära, upplyst och tittade på oss med sina jätteögon. "Men kolla!!", utropade jag till barnen. "En uggla!!" Jag sträckte mig efter min mobil för att ta en bild, men den hann tyvärr flyga iväg. 

 

Jag tror inte att jag någonsin har sett en uggla tidigare. Och den här såg jag verkligen på nära håll. Det var häftigt, tyckte jag! Jag antar att den grå säl-liknande klumpen mitt på läggdan alltså hade varit en där stora ugglan. Kanske den hade hittat något att äta på snön.

 

När jag senare sms:ade min ena syster att jag hade sett en säl på läggdan, fick jag till svar (dikterat av hennes ofta ordvitsiga man); "En säl i vår by? Det är sälsynt." :)

 

 

Kram till Dig!