Surr, surr, surr och snurr
Styrelsemöte
En promenad hem efteråt
Svart, stilla, tyst
stjärnhimmel
ovanför mig.
Att bara stå helt stilla
och se upp på den
en stund.
Under denna lugna, ljusprickiga, svarta himmel,
universum,
snurrar det på
här nere.
Snurrar och surrar
så många olika röster och samtal.
Glädje, stret, suckar, oro...
Surr, surr, surr,
snurr…
Skönt att koppla bort allt sånt en stund,
genom att se
uppåt.
Så högt
och stort
och stilla
härifrån sett.
Och ändå ser "Jag Är"
just mig.
I detalj. Mitt i allt virrvarr.