Kram till dig

Ibland kan det kännas som att man själv har det jobbigt. Självklart är det så ibland i livet. 

Om du satt i fängelse, dessutom utan att veta hur länge du skulle bli tvungen att sitta där, skulle du då tacka och prisa Jesus? 

Eller skulle du tänka: Jag har försökt vara en bra kristen, men Gud har inte gett mig "det" och "det", trots att jag har bett honom om det. Han gör inte tillräckligt för mig. Han kanske inte bryr sig om mig. Kanske han nästan helt har glömt mig. Det är synd om mig. Och att jag sitter här är inte bara mitt fel, utan även "den människans" fel. Människor är dumma mot mig, ser ned på mig. Jag är ganska ensam. 

Hur man tänker är delvis ett val. Vad man fokuserar på är delvis ett val. 

Man kan absolut behöva prata av sig, gråta, vara arg och man kan behöva säga ifrån till människor och dra sina gränser, men vad hjälper det en själv (eller andra) att varje dag klaga på andra i smått och stort- kanske för att slippa se sin egen del i det hela eller försök att själv känna sig "bra", att inte ha fördrag och förståelse med varandra? Klaga på ens liv, ens grannar, ens arbete, vädret... 

Gud HAR gjort tillräckligt för dig! Han älskar dig som person, trots allt dumt som du har gjort och gör. Han tog på sig dina synder, trots att han inte behövde göra det, trots att Han själv var och är syndfri, för att du skulle kunna vara i Hans närhet, där det är som bäst, om du väljer att ta emot Honom som Herre i ditt liv och ber om förlåtelse och tar emot den. 

Gud är underbar! Han är kärlek, utan baktanke. Hans PERSON, oavsett omständigheter i ditt liv, är så underbar att, om du upplevde Honom stå framför dig, skulle du vilja ära honom med hela ditt väsen.

Lärjungarna där i fängelset valde att börja lovsjunga Gud, istället för att gräva ned sig i sina omständigheter. Efter ett tag öppnades fängelseportarna och de kunde gå ut därifrån. 

(Vakterna blev förskräckta och tänkte ta livet av sig, på grund av att fångarna hade lyckats att fly eller kanske för att myndigheterna nog skulle tro att vakterna hade släppt ut lärjungarna. Men de sistnämnda bad vakterna att inte göra sig själva något illa och visade att de inte hade sprungit iväg. Jag tror att vakterna då började tro på och lämnade sina liv till Jesus, de med.)

I Bibeln står uppmaningen att alltid tacka Gud, oavsett omständigheter. Och att älska sin nästa som sig själv. 

Kram till Dig